Vilken resa

Ja vart ska jag börja!? Kanske med att vi är överlyckliga över att vara hemma med våran skatt igen..

Julia blev ju magsjuk i söndags, jag har ringt till sjukvårdsupplysningen ett antal gånger och fått tips med allt från vätskeersättning till potatismos..Hon blev lite piggare i måndags men tisdag morgon var hon helt grå i ansiktet och började bli svår att få kontakt med, då åkte vi in till barnakuten! Jag var inställd på att bli bemött som en överreagerande första gångsmamma iom att det bara gått två dygn men efter att blodprov blev tagna kom det en massa vitrockar och nästan puttade bort mig och Magnus. Satte dropp direkt och sen fort till intensiven, ingen förklarade ens vad som hände! Förvirrade, förtvivlade och framförallt rädda blev vi varse om att vi hade anat rätt, allt stod verkligen inte rätt till..

Provresultaten löd magvirus Rota och Astra,natriumhalt på 167 dvs livshotande! 170 och uppåt riskerar hjärnskada och ev dödsfall(normal halt ca135-140)..Dom fortsatte att ta prover varannan timme i över ett dygn för att se att det sakta skulle sjunka, fick inte gå för fort heller för då rubbas balansen. Behöver jag påpeka att en 10-mån bebis inte har stora fingrar och tår? Blev en massa stick och många misslyckades då det vart luft i rören. En läkare sa åt mig att om jag inte skulle sluta gråta snart skulle jag bli sjuk av för lite natrium(ett halvhjärtat försök till ett skämt på nattkvisten), men det gjorde verkligen ont i själ och hjärta att se henne lida så!

På onsdag em var läget stabilt så vi fick flytta till barnakutens isoleringsrum, prover inte fullt lika ofta så då fick vi sova lite, och idag blev vi utskrivna då hon får behålla maten och värdena är som vanligt igen. Ska få "snäll" mat några dagar och vi blev lovade att få komma tillbaka vid minsta lilla symptom.

Detta drabbar bara väldigt få som får magsjuka och spec små barn under året, och innebär inte att J kommer att bli så här sjuk om hon drabbas av magsjuka igen! Vilket var skönt att höra..

Har fortfarande inte släppt chocken att hon hade kunnat avlida, allt känns så overkligt och jag tackar högre makter för att hon finns kvar hos oss! Är även otroligt tacksam över den fantastiska vård hon fick, jag ska aldrig gnälla över vår sjukvård igen, dom har oxå indragningar och får helt enkelt prioritera patienter...Har under dessa dagar sett en hel massa stackars sjuka barn som dom inte hinner med att behandla på en gång pga att dom ska spara in pengar, hur fan tänker man då?! Nej dra in folks extremt höga löner istället(nej detta ämne kan jag ta i ett annat inlägg)
Vi sänder ett stort tack till all fantastisk personal på civa och barnakuten!!!!!!!!