onsdag 12 augusti 2009
Ska detta fortsätta för alltid?
Hormonerna alltså? Har ett utklipp som jag satt upp på kylskåpet som säger "gravidhormonerna som innefattar känslighet och glömska kan fortsätta upp till ett år efter förlossningen" Men nu har det ju gått ett kvartal till och jag är fortfarande likadan! Nyss flög en fågelbebis in i vårt altanfönster och dog på kuppen! Hörde smällen och övervägde om jag skulle testa HLR men avstod..Men började tänka på pippins föräldrar/syskon etc och nog fan kom det en tår i ögat! Detsamma gäller vissa böcker, reklamer och annat som är någorlunda sorgligt eller fint! Och kan fortfarande inte ta till mig någon som helst kritik även om den är befogad eller omtanke utan att bryta ihop som ett korthus! Ja alla dessa känslor gör mig tokig...Har alltid ansett mig som en människa gjord av stål och ett hjärta av sten men inte sen jag födde vår skatt....Snarare ett känslomässigt vrak som aldrig trott att man kunde älska någon så mycket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det fortsätter!!! Rörd för det minsta lilla...det är bara att vänja sig.
Ha haa jaa så kanske det är ;-D
Men önskar att brännan kunde stanna kvar liiiite längre :-(
Ja du det där med hormoner..blir oxå rörd för minsta lilla nu för tiden och det verkar inte gå över..är nog bara att lära sig leva med det :-D
Kraaaaaam!
Vännen min, du har blivit mamma och hur coolt är inte det. Hormoner eller inte men "Mamma Helena" är en superhjälte som fajtas med katter, hund, stort hus, stor trädgård, maken och den lilla vilda och inte nog med det även bryr hon sig så otroligt mycket om de små tingen i världen. Klart det fälls en tår ibland när det ska axlas så mycket.
Lovar du är fortfarande en "tuffing" bara lite mer lyhörd!
Kramar!
ja de blir ju de :S, ush ad fort det går. Njuter a nathaniels småbarnstid oh hans mjuka bäbiskropp (ska inte misstolkas). tror man blir mer rörd nu för man har sin egna lilla oh förstår mer att alla har en mamma oh pappa någonstans. eller inte. mmh :S. Kram//Lina
Ja du det här med hormoner,jag måste säga att jag har blivit känsligare med åren som gått,jag får tårar i ögonen för minsta lilla,och kanske är det så att det beror på hur känslig man är,äh jag vet inte hur jag ska förklara det,men jag gråter för ingenting,ha det nu så bra,kramar.
Skicka en kommentar